Jenngoesbananas

(Jag och Levi Benton, tog mig friheten att täcka över mitt muppface men behålla hans)

 

Till min förvåning kom där inte alls mycket folk, skrämmande lite för att vara så pass stora band inom den typen av musik ändå och t.o.m när hälften utav banden är i Sverige för första gången.

 

Banden levererade och där fanns en allmän kärleksfull stämning gentemot fansen. De tog sig verkligen tid (på ett genuint sätt) för att småprata, ta bilder och signa diverse saker. Det är inget  man kan räkna med annars, för isåf krävs oftast en VIP biljett eller rent av tur.

 

Gick därifrån trött med en ond nacke, men även med ett stort smile. Fick även med mig en trumpinne (använd sådan) signad Jerod Boyd.  Miss May I levde defintitivt upp till förväntningarna ännu en gång!