Jared Leto är en utav de få riktiga förebilder jag har!

 
Nog för att Jared är en superb sångare, men han är en minst lika bra skådespelare och han har verkligen hjärtat på rätt plats. En man  med visioner som uppmanar folk att följa sina drömmar.
 
Var och tittade på den omtalade filmen "Dallas buyers club" i helgen med Andreas och den var faktiskt bättre än förväntat. Filmen må inte vara spännande som andra filmer, men den bygger på en sann historia och där igenom kan man leva sig in på ett helt annat sätt. Hur som haver... Jared fick en Oscar för sin medverkan i filmen och hans tal skilde sig något ifrån andras :
 
(Jared som den HIV-smittade transan "Rayon")
 
“Incredible. Ellen, I love you. To my fellow nominees, I’m so proud to share this journey with you. I’m in awe and have so much respect for you all. To the Academy, thank you.
 

In 1971, in Bossier City Louisiana, there was a teenage girl who was pregnant with her second child. She was a high school dropout and a single mom, but somehow she managed to make a better life for herself and her children. She encouraged here kids to be creative and work hard and do something special. That girl was my mother and she’s here tonight. I just want to say ‘I love you mom, thank you for teaching me to dream.’

 

To my brother Shannon, the best big brother in the world: Thank you so much for sharing this insane adventure that is 30 Seconds to Mars and for being my best friend.

 

To all the dreamers out there around the world watching this tonight in places like Ukraine and Venezuela, I want to to say we are here, and as you struggle to make your dreams happen and live the impossible, we are thinking of you tonight.

 

This is for the 36 million people who have lost the battle to AIDS. And to those of you who have ever felt injustice because of who you are and who you love, I stand here in front of the world with you and for you.

Thank you so much, and good night.”

 

 

Nostalgi



Köpte hem ett paket kinderägg, vet inte hur länge sedan det var senast. De små äggen är så pass färgglada att man inte kan undkomma minnen ifrån barndomen som sedan sätter ett mindre leende på läpparna.
Fick dessutom en liten barbapapa figur i det ena ägget till min förtjusning.

Måste uppleva barndomen på de  sätt man kan innan den är borta förevigt.


Imperfection



Perfektion skulle vi säkerligen alla vilja uppnå, men rent fysiskt sätt utan riskabla metoder är det omöjligt.
Dessa metoder är absurda, vi ser all ut som vi gör och varför riskera livet?
Imperfection is beauty?


Ett ställe jag måste besöka innan jag dör..

Australien <3
Efter gymnasiet så ska jag nog ta ett år ledigt innan jag söker vidare för att jobba o tjäna ihop pengar så att jag hinner uppleva världen innan det att jag blir för gammal.
Danmark och Polen är inget att skryta med i nuläget för min del ; <


Grått, tråkigt och allmänt pissigt.

Jag har nada inspiration och det är därför det är tunt med uppdateringar.
Har varit en allmän skitdag p.g.a olika anledningar. Nya tag efter helgen utlovas!


(Egenfotad)


Att inte sova ett skit + prestantionsångest = Not a good day

Snart dags att dra sig mot bussen.
Sovmorgnar är fin fina saker ifall man bara lyckas sova ordentligt vilket jag inte lyckats med inatt. Låg och vred mig fram och tillbaka fram till 03.00-03.30 någon gång så är tröttare än tröttast. Och bättre blir det inte när man känner stressen komma krypande. Har någon form av prestantionsångest och oroar mig för att inte hinna klart med alla skolarbeten till inlämningsdatumen. Jag hinner,däremot vet jag att jag inte har tillräckligt med tid för att utveckla informationen i dem och det är då oron kommer bitande igen.

För höga krav?


Irritationer kring skolan

Allt skolarbete står mig upp i halsen för tillfället. Känner att jag inte hinner lägga ner all den energi på ett arbete och göra det helhjärtat utan att där är andra arbeten som stressar och måste bli klara och automatiskt får jag mindre tid till det andra.

Har ju aldrig en chans att göra något 100% bra...jag vill ha tid till att utveckla och göra det bättre, men skolan funkar inte så.

RAGE!

När solen går ner

Tog fram kameran och knäppte en bild i eftermiddags. Mysljus!



Idag är det ett år sedan..

Idag är det ett år sedan en av mina bättre vänner avled. Och nej, inte genom självmord!

Det finns fortfarande dagar då jag går och tänker på henne, det känns inte som att det var så längesedan jag träffade henne, jag har fortfarande färska minnen ifrån den tiden.

Det är sjukt vad en positiv människa kan påverka människor, när jag säger att hon är saknad så vet jag att där är fler som instämmer.

Hon må ha varit 34, hon må ha varit vår mentor men hon var också en av våra vänner!
Hon kändes inte som en lärare för den delen. Kommer ihåg den gången när hon sa att hon planerade att bjuda hem hela klassen ( vi var bara tjejer) för att umgås, titta på film och käka en jävla massa godis, för det var något hon själv var förtjust i, HON MENADE DET!

Hon var lika ungdomlig som en 20 åring i sinnet, men hon var vis som en gammal uggla.


Hon la sin fritid på eleverna, allt för att hjälpa dem. Ville man prata ut var hon den första till att lyssna på en utan att komma med typiska kommentarer som folk som säger att de bryr sig men inte gör det säger.
Personer som hade det svårt hemma fick t.o.m sova på hennes soffa hemma hos henne för att de inte hade någonstans att ta vägen.

Förstår ni vad jag menar?

Ett av de minnena jag minns allra bäst är när vi träffades på ica bara ett par veckor innan det att hon avled.
Hon hade nyss flyttat och Elias hade hjälpt henne (också en f.d elev).
Hon hojtade glatt och kom fram och pratade och frågade hur det var på den nya skolan.
Jag svarade och blev glad över att se henne eftersom det hade gått nästan 2 månader sedan sist.
Sen var hon tvungen att kila, hon hade saker att göra, vad minns jag riktigt inte men jag vet att det var viktigt, så jag fick en snabb kram sedan gick hon iväg.
Vi sa att vi skulle höra av oss till varandra så att vi kunde ta en fika på stan eller något liknande vid ett senare tillfälle.

Ett par veckor efter det får jag först ett sms och sedan därefter ett telefonsamtal av Elias.
Det var då jag fick reda på vad som hänt och jag kunde inte tro mina öron. Till en början var jag chockad men efterhand kom där en handfull tårar. Varför i hela friden dör människor som gör allt för att göra världen bättre medan där är svin som får fortsätta leva?
Gud vad livet är orättvist
, tänkte jag.

Jag själv minnas henne som den spralliga glada tjejen som gjorde allt för alla, den som piggade upp en om man hade en dålig dag. Tjejen med de klockrenaste kommentarerna och tjejen som stog på sig och inte lät andra trampa på henne fastän hon såg ut att vara en lätt match.

Hon är en av dem som givit upphov till den jag är idag. 

Malin Larsson, du må vila i frid!






I'm such a wreck.


(källa : Weheartit)


Vadå för evigt?

Efter att ha sett flertalet kommentarer som "Du och jag föralltid hunny! <3" etc  på facebook den senaste tiden så har jag börjat fundera kring det där.

Statistikmässigt så håller de flesta förhållanden i den här åldern inte så pass länge. Och det värsta är att se sådana här kommentarer ifrån personer som byter killar relativt ofta.
Brukar se den här formen av kommentar av en och samma människa minst 2 ggr i veckan.

Ni kanske tänker "Varför reagerar du? ignorera det istället", men det är t.om. så att jag stör mig på det.

Det finns inget för evigt i min värld, och ibland kan jag svara med den kommentaren och personerna som hör det reagerar och tycker att jag är allmänt negativ.

Realistisk negativitet skulle jag vilja kalla det!

För evigt är något du lovar din andra part när du gifter dig, inte en dag innan dess.


Åh! när ska jag bli frisk egentligen?

Går som känt är på penecillin och en jävla hostmedecin med morfin vilket gör mig trött och får mig att må allmänt konstigt. Har nog fått alla "vanliga" biverkningar man kan få redan men det började kännas något bättre för ett par dagar sedan. Men vad tror ni då händer igårkväll?
Jo, det sätter igång igen, värre än förut. Har förtillfället både feber och ont i lungor och rygg så fort jag andas och då menar jag verkligen "AJ AJ!".

När ska detta sluta? *suck*
Vill kunna prestera som vanligt OCH jag vill kunna åka ut och rida, inte varit i stallet på snart 2 veckor.

Men atm får det bli en skål soppa och sedan ett varmt bad. Och sen får vi se vart det leder...antagligen ner bland kuddarna *ZZZzzzzzZZZzz*



(Bild ifrån google)


I don't believe in god


Care?

Emotional battles, we all got em'.

Can't fight it, it's just  dumb thoughts running around in my head over and over again.
Give me the power 2 end this crap, can't stand it anymore!


Ge mig värmen och glädjen!

Ge mig sommar!

Alla musikfestivaler, det fina vädret, festerna, vännerna, resorna m.m

Längtar så in i *******!


En bild ifrån förra sommarn.


Någon form av bekännelse inför mig själv?

Tror jag sänder ut någon form av dubbelmoral ibland , utan att jag själv tänker på det at that very moment.
Inte meningen att det ska vara så.
Men sen har jag oftast en delad åsikt om allt, brukar inte tycka varken eller utan tittar på saker ur olika perspektiv.

Ja, jag är egentligen ganska så negativ av mig. Men man måste vara realistiskt.




RSS 2.0