Gårdagens hubertusjakt i Rinkaby

(Bilden är tagen ifrån Kristianstadsbladets hemsida: http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article2013864/Manga-vill-rida-Hubertusjakt-trots-regnet.html  jag är den med nordsvensken i mitten utav bilden)
 
Detta är första gången jag var med och jag fick minst sagt blandade intryck...
 
Att rida en så pass lång terrängrunda med fasta hinder, brantare kullar, djup sand och havsvatten är förvisso något vi gjort i mindre omfattning förut, men detta var helt klart en upplevelse man sällan får uppleva. Freja var piggare än förväntat, fick kämpa för att inte rida om mastern sista halvan utav "jakten", trodde inte alls hon skulle orka ordentligt , men så fel jag hade.
 
Fel utrustning var ju bara förnamnet. Dressyrsadeln och regnjackan var det enda riktigt funktionella, men hade jag tänkt något längre så hade jag ju inte ridit på ett träns utan nosrem och med ett vanligt tredelat tränsbett... nog för att det gick bra , men hade varit skönt med annat så att hon lyssnat bättre och snabbare så att man sluppit ta i henne så mycket i munnen i början.
 
Det jag blev mest irriterad över är att jag råkade ut för en skada på grund utav en arrogant jävla ryttare som inte visste  vad ordet "förlåt" var... hennes häst hade en röd rosett i svansen och det vet man ju vad det betyder, så i en krök där Freja höll på att närma sig hennes häst (fortfarande bra avstånd) tog jag ner henne till skritt och flyttade henne åt sidan så att de andra ryttarna skulle kunna fortsätta sin ritt utan störningsmoment,men när jag gör detta så gör hon samma utan att titta sig bakåt. Ryttaren och hästen backar nästan på oss, trots en armlängds avstånd lägger denne ryttares häst en kospark åt sidan och träffar precis mig på benet med en jävla kraft. Jag reagerar såklart och gissa vad jag fick till svar : -" Min häst har en röd rosett, så detta är ditt eget fel" URSÄKTA!? Anledningen till att jag ens bytte tempo och flyttade min häst ifrån spåret var för att undvika en eventuell olycka med både ryttare både framför och bakom, idiot. 
 
Absoluta höjdpunkten under hubertus var dock de långa raksträckorna med galopp där man bara kunde låta hästen rulla på i en väldigt ökad galopp samtidigt som man stod i fältsits. Frihets känsla deluxe!
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0