Jenngoesbananas

Kvällens ridpass började lite tråkigt, Freja gick emot handen så hårt det bara gick och stirrade upp sig över den mörka hörnan i paddocken. Det var mitt fel att hon gick emot handen... jag upptäckte nämligen att tyglarna hade snurrat ihop sig när jag slängde de över halsen på henne. JAG SKÄMS!

När jag rättat till mitt misstag var den stirriga hästen som bortblåst, hon må ha haft galen framåtbjudning dock. Lyssnade perfekt på hjälperna och var allmänt sammarbetsvillig, underbar inställning helt enkelt. Galoppen har också börjat bli bättre och bättre, nu är den rytmisk i ett lagom tempo och hon kämpar verkligen genom att jobba med hela ryggen istället för bara bogen som förut. Framsteg!